1908

1940-talet
Karosseritillverkningen inom ASJ Linköping påverkades under 40-talet av kriget som redan hade börjat 1939. Under krigets första år minskade beställningarna kraftigt, bränslebrist och att de två stora chassitillverkarna i stor utsträckning kom att förse den svenska krigsmakten med olika fordon istället för att tillverka chassier för den privata marknaden var de främsta skälen. Till viss del kompenserade beställningar från krigsmakten och andra statliga institutioner nedgången. Ombyggnader av bussar förekom också, gamla bussar fick nya karosser som kompletterades med gengasinstallation för att kunna användas även om det inte fanns bensin att tillgå.
	Postdiligens nr. 88 som ingick i en beställning av fem är byggd på ett chassi från Scania-Vabis. Dessa diligenser levererades 1940-1941 till Kungl. Generalpoststyrelsen
Gengasinstallationerna på bussarna blev under dessa år vanliga och vid nästan alla leveranser hade bussarna gengasaggregat installerade. Flera tillverkare av gengassystem fanns i Sverige, t.ex. Hesselman, Svedlund och Bolinder, men också utländska system som Imbert kom till användning under dessa år.
	Gengasaggregat av typen Hesselman installerad på en buss som levererades till Stockholms Läns Omnibustrafik AB år 1944
Under 40-talet var bussarna byggda på Volvo och Scania-Vabis chassier. Några andra tillverkare förekom men inte alls i sådan utsträckning som under 30-talet. International, Dodge men också Opel var några av de utländska chassitillverkare som ASJ byggde karosser på under denna tid.
	Buss på ett Volvo LV-128 chassi inför leverans till Sandberg & Karlsson Omnibustrafik Betna. Observera att bussen har en gengasinstallation med en generator monterad i aktern
Krigsslutet betydde att behovet av bussar blev mycket stort. ´Beställningarna ökade faktiskt redan de sista åren av kriget. Bussföretagen insåg då att kriget skulle sluta och behovet av bussar skulle bli stort. För ASJ betydde detta att beställningarna ökade kraftigt och åren efter kriget blev bra år för företaget. Redan under kriget hade man börjat bygga karosser i stål men många bussägare ville även i fortsättningen ha karosser i trä. I flera fall beställde bussbolagen en buss i stål och en i trä, så t.ex. Västerås Omnibus AB
	Scania-Vabis B-22 chassi utnyttjades till denna stadsbuss med träkaross som ASJ levererade till Västerås Omnibus AB i maj 1946
Efterhand kom chassiutvecklingen igång både hos Volvo och Scania-Vabis. Nya chassityper kom efterhand att användas för tillverkning av nya bussar. Både de större och mindre bussbolagen satsade på nya bussar som byggdes på nytt sätt, ramlösa med helsvetsade stålkarosser. Stålkarosserna som funnits sedan 1943 utvecklades och kom att tillverkas i modeller med årtal efter det år som karossen ritades. Även om stålkarosserna blev alltmer efterfrågade så byggdes karosser fortfarande i trä.
	Denna stadsbuss som levererades till Stockholms Spårvägar var byggd på ett Scania-Vabis B-31 chassi. Totalt 60 bussar levererades under perioden 1947 - 1949