1918

Åren 1918 - 1927
År 1918 inlemmades Vagn och Maskinaktiebolaget i Falun och AB Arlövs Mekaniska Verkstad och Waggonfabrik i ASJ. ASJ blev en storkoncern istället för ett företag som till stor del ägdes av familjen Uggla och deras bekanta. Anledningen till att denna fusion genomfördes var, som Erland Uggla uttalade i Östgöta Correspondenten " insikten om nödvändigheten att standardisera tillverkningen". Med andra ord att låta de olika verkstäderna specialisera sig på olika produkter men samtidigt kunna ha extra verkstadskapacitet som kunde samordnas vid behov.
	ASJ bestod från 1918 av verkstäder inte enbart i Linköping utan också i Arlöv och Falun.
För att kunna hålla en jämnare beläggning i verkstäderna blev det nödvändigt att hitta andra produkter som komplement till järnvägsfordonen. Detta hade ju redan starta under förra tioårsperioden genom legoarbeten och militär produktion men nu började ASJ bygga busskarosser och värmeprodukter. Värmeprodukter som vattenberedare, köksspisar och radiatorer ingick i sortimentet. Värmeprodukter kom efterhand att bli en stort produkt- område. Även busskarosser kom med tiden att bli en stor del för ASJ men det skulle dröja in i nästa tioårsperiod. Några bussar byggdes, bl.a. en kaross på ett International Harvester chassi som vid denna tid hade verkstäder i Norrköping. Även andra produkter som dammluckor, möbler och andra byggnadsdetaljer kom att tillverkas i verkstäderna i Linköping.
	Profvagn på International chassi, byggd till International Harvester i Norrköping.
Även om järnvägsvagnar var huvudprodukten så tillverkades också en korg till en motorvagn samt släpvagn till den samma. Även korgar till ellok litt. D levererades till Motala Verkstad. Fem specialvagnar i form av ångfinkor byggdes och levererades 1926 till SJ. Dessa skulle användas på de ny- elektrifierade linjerna för att värma vagnar som enbart hade ångvärme. Fyra av dessa ångfinkor finns fortfarande kvar vid olika museiejärnvägar. Spårrensare tillverkades också till både normal- och smalspåriga järnvägar.
	Motorvagn ÖCJ nr 23 med släpvagn nr 26. Släpvagnen byggdes av ASJ samtidigt som att motorvagnen byggdes om av ASJ tillsammans med järnvägens verkstad.
Verkstäderna i Linköping användes också för reparationer, revisioner och ombyggnationer av främst SJ vagnar, men Östra Centralbanan som ju gick alldeles utanför knuten, var en stor kund vad gäller denna verksamhet. Även andra järnvägsföretag använde ASJ mer eller mindre som reparationsverkstad. Under denna period byggdes också ett antal personvagnar, både för svenska och norska järnvägar. I slutet av perioden tillverkade ASJ de första vagnarna med stålkorg. Det var två restaurangvagnar till Ostkustbanan med litt. BCort som hade korgarna exklusive taket helt byggda med en järnkonstruktion. Att taket fortfarande byggdes i trä berodde på att beställaren befarade att det skulle bildas resonansljud i den färdiga vagnen.
	Personvagn SJ litt. BCo7 nr 2289 som fick sina plattformar ombyggda år 1924-25
Fortfarande byggde ASJ i Linköping några enstaka godsvagnar. Detta trots den inriktning som fanns att verkstäderna i Falun och Arlöv i första hand skulle bygga godsvagnar. I Linköping byggdes under denna period både öppna och slutna godsvagnar. Ämnesvagnar till Boxholms Bruk men också kylvagnar ingick bland beställningarna. De allra flesta godsvagnarna som tillverkades under perioden, levererades till SJ men också Norra Östergötlands Järnvägar fanns bland beställarna.
	Tillverkning av öppna godsvagnar för Sulfit AB Ljusnan. Dessa användes på den smalspåriga järnvägen Hå - Wallvik. I bakgrunden tillverkas ångfinkor litt. Fo3 för leverans till SJ.